Tänkte bara säga att även om jag kanske, kanske, kanske med ett kryddmått tvekan på topp föredrar den lite lugnare Josh Ritter så är The Historical Conquests of Josh Ritter en så vansinnigt skön skivtitel. Och vid Lokes pumpapaj – vilket snyggt omslag!
Det påminner mig lite i ton om det musikaliska projekt min idol Paddy McAloon säger sig syssla med – The Story of the Earth: So far.
Well, rubriken är kanske väl vidlyftig. Men hörni, läsare, ni har faktiskt blivit rätt så många redan. Och det ska ni ha stort tack för. Anledningarna till att jag lite hastigt och lustigt drog i gång den här bloggen var för att försöka stärka upp en sektor där så mycket intressant händer och så lite intressant skrivs i bloggform – nämligen i korsningen mellan musik och hifi.
Så vitt jag vet finns bara en svensk blogg som behandlar dessa ämnen – och det är den tidigare nämna och i sidkolumnen nämnda What The Fuck Hifi som har gjort ett jäkligt bra jobb under ganska lång tid. Men nu är vi i alla fall två.
Ni får gärna lämna en kommentar och bara säga hej – eller föreslå saker som ni tycker att jag ska ta en närmare titt på.
Vilket som – välkomna åter. Och åter. Och åter.
Auf Wiederhören/Fredrik
Ryan Adams är – och förblir – ett enigma. Hur en så ohyggligt begåvad man kan slarva så förbaskat med sin karriär och sitt liv. När Ryan Adams är bra – då är han så bra att änglar gråter och djävlar dansar, så bra att det känns löjligt för många andra alt-countryartister att ens bry sig. Men när Ryan Adams inte är bra – då känns det som världens största waste of space.
På senaste plattan Easy Tiger är Ryan genomgående jävligt bra, på det där sättet så att han får det att låta som att han bara har smugit upp till micken och börjat spela och sjunga. Och frågan är om inte I Taught Myself How to Grow Old är allra bäst. Vilket som får den vara tisdagens topp-tips.
what the fuck hifi – Bloggar om musik och hifi
Too Young To Die Old 