Vill-ha-varning – Läckert för lurarna.

Okkervil River – bra skit.

På den här spännande mp3-blogsajten Elbo.ws snackar alla ny musik. (Varifrån kommer citatet jag fånar mig med? Den som svarar i kommentarfältet och har rätt vinner inte ett shit men kan få bada i evig ära.)

Vilket som – Okkervil River är högt på listan hos Elbo.ws. Och det är välförtjänt. De dyker säkert upp under den närmaste tiden på en blogg som du ännu inte har lärt dig att älska. Men tills dess – kom ihåg namnet. Okkervil River alltså. Uppfattat?

Någon annan som känner för att tipsa om sånt jag själv borde lyssna in och kanske tipsa vidare om?

Fuck you, Windows Media Player!

Läste just ett inlägg på what the fuck hifi om en radiokanal i Seattle som sänder okomprimerad webradio. Med Windows Media Player…sannolikheten att jag ska kunna använda den eller ens vilja installera den på min brand spanking svinfiiina MacBook är ungefär lika stor som att Ken Kessler skulle använda en 3-watts, 300B-försedd rörhäck som referensstärkare. (OBS! Föregående var en osedligt lam hifi-gubb-referens som borde generera ett straff. Exempelvis att jag fick gå omkring i fotoväst hela veckan. Eller att jag bara skulle behöva ha skivor från Chesky Records. Doh, där var en lam hifi-referens till.)

Men ni fattar grejen – jag är utestängd från okomprimerad glory! Moi, en persona non grata i ögonen hos KEXP i Seattle. En paria för evigt dömd att vandra i skuggriket som vi känner som 96 kbps. Ska det vara så???

Äh, förresten. De spelar säkert bara sugig tradjazz där alla i bandet är fula. (Räven? Jag? Surt? Vilka jävla rönnbär?)

Vill-ha-varning – Kinesisk mikrohifi!

v.33/Cover-febern fortsätter!

Donavon Frankenreiter är en kul snubbe. Han har ett kul namn och ett helfestligt skägg. Säkert har han också en rad roliga kompisar. För så låter det i alla fall på hans senaste album – Move by Yourself – som i ärlighetens namn ibland blir lite för mycket Ackis-fusion, Maroon 5, glada basräkor och fiiiina Rhodesriff med precis rätt bett. Stundtals är det dock toppo-galoppo och löften om musikalisk intelligens infrias och Frankenreiter får nästan Terry Calliersk tyngd. (Eller så är det bara en skitnödig Jack Johnson-ripoff…)

Men det är helt vid sidan om den berömda poängen för det som föranleder att DF får bli Soundtrack of Wednesday in Week 33 är covern på CCRs Fortunate Son som fullständigt dominerar den rätt nyutkomna akustiska EP-n Recycled Recipes. Det här är spåret där Frankenreiter visar sin rätta kapacitet. Välj väg, skägglurk!