Ryan Adams är – och förblir – ett enigma. Hur en så ohyggligt begåvad man kan slarva så förbaskat med sin karriär och sitt liv. När Ryan Adams är bra – då är han så bra att änglar gråter och djävlar dansar, så bra att det känns löjligt för många andra alt-countryartister att ens bry sig. Men när Ryan Adams inte är bra – då känns det som världens största waste of space.
På senaste plattan Easy Tiger är Ryan genomgående jävligt bra, på det där sättet så att han får det att låta som att han bara har smugit upp till micken och börjat spela och sjunga. Och frågan är om inte I Taught Myself How to Grow Old är allra bäst. Vilket som får den vara tisdagens topp-tips.
Hejsan,
Bara ett besöksavtryck…
Ha det…
vännen Josef
Finfint. Tack för det – och kom gärna tillbaka!
Lyssnade just på “When The Stars Go Blue”… den har jag INTE tröttnat på. Bra. Bra skit.
Så blir det Chinateatern den 20/11 då?