Från ”Levi Stubbs’ Tears” på albumet ”Talking With The Taxman About Poetry”
När Billy Bragg 1981 rått och naket skanderade om A New England definierade han en egen musikalisk genre såväl som han cementerade sin musikaliska framtid. En framtid ibland helt överskuggad av politik och polemik och ibland musik väl mycket bortkompromissad på budskapets altare. En Bragg med fullt fokus på musiken och begåvad med viss karriärsmässig smartness hade varit en av åttiotalets stora engelska artister.
Men en Bragg utan politisk klangbotten hade också varit en artist helt utan kraften att skriva sånger som Levi Stubbs’ Tears. Eller Ideology. Eller Accident Waiting to Happen. Och vem hade velat ha en Bragg utan textrader som: ”You’re a dedicated swallower of fascism” – från just Accident…?
I dag är det dags att hylla Billy Bragg – den downright förbaskat bäste politiske rockern under de senaste decennierna.
1. Must I Paint You A Picture? – The Essential Billy Bragg (Svårslagen greatest)
2. Talking With The Taxman About Poetry (Låter som en svårslagen greatest… )
3. William Bloke (Om inte annat så för The Space Race is Over…)
Billy Bragg framför Waiting for the Great Leap Forward på Henry Rollins Show.
